Från början.
Jag tror det började när jag var runt 9 år, min tandreglering. Då hade jag en mask på mig när jag sov, som med hjälp av gummiband drog fram överkäken så att mitt underbett skulle minskas. Kan inte riktigt minnas hur länge jag hade den, kanske ett år. Sen var jag tandställnings fri fram våren 2008, då jag skulle fylla 18 år. Det är därifrån jag ser att min hela tand- och käkreglerings historia börjar.
I mars 2008 gjorde jag mitt första ingrepp, mina visdomständer skulle bort. Eftersom de inte ens hade börjat att komma fram så var det en operation som gällde. Alla visdomständerna togs bort och det gick bra. Jag var hemma i några dagar från skolan, inte för att direkt gjorde jätteont, utan för att det var svårt att äta och jag var rätt svullen.
När allt var läkt och klart efter operationen skulle den första tandställningen sättas in. Och de började med den värsta. Det var en gomuttöjare av något slag som jag behövde för att min överkäke var för smal. Det var ett rätt så stor historia som i början gjorde det väldigt svårt att prata och äta. Jag fick helt enkelt lära mig att lägga om ljuden i munnen för att göra mig förstådd. För att sen töja ut gommen så behövde jag varje morgon under två månader skruva på tandställningen så att den blev ¼ mm större varje gång. Vilket resulterade i att jag fick ett rätt så präktig glugg. Men så fort som min tandläkare var nöjd med bredden på min gom och jag slutade skruva gick gluggen igen på någon vecka.
Sen fick jag ha kvar den tandställningen över sommaren för att gommen skulle stanna så. Sen efter sommaren fick jag äntligen ta ut den där enorma metallgrejen och ersätta den med en liten metallbåge som gick bak i gommen. Det var en sådan underbar känsla att bli av med den stora saken
Senare på hösten var det dags att dra ut två tänder i överkäken, då det var för trångt (trots min gomuttöjning). Och i november/december fick jag min räls, först i underkäken. Sen i januari 2009 fick jag i överkäken. Sen hände det inte så mycket, tänderna skulle rätta till sig och under tiden blev det mer och mer tydligt att jag faktiskt hade ett rejält underbett. Innan hade mina tänder anpassats sig efter bettet, vilket gjorde att underkäkens tänder var vinklade bakåt och överkäkens tänderna framåt.
Sen var dagen äntligen här, 16 september var det dags för min käkoperation. Min överkäke skulle lyftas upp 2 mm och fram 2 mm och underkäken skulle bak resterade mm. Vilket jag inte riktigt vet hur mycket det var, kanske 6 mm.
Kvällen innan operationen var jag ganska nervös. Fick göra en dubbel dusch med en tvål som skulle göra mig operations redo. Efteråt var det rena sängkläder och pyjamas som gällde. Efter 24:00 fick det inte vara någon mer mat, spelade inte stor roll, hade nog ändå inte klarat av att äta pga nervositeten. På själva operationsmorgonen var det en dubbel dusch igen och kände mig febrig, men det var nog nerverna. Kunde inte riktigt fatta vad som skulle göras, det var lite för stort. Tog bussen till sjukhuset och skrev in mig. Fick sjukhuskläder och ett band på armen så att jag inte skulle komma fel. Jag fick ligga och vänta i en sal med lite andra som också skulle opereras. Tjejen bredvid skulle ta bort sina halsmandlar och jag önskade att vi kunde bytta plats.
Efter 30 min kom min narkossköterska, klockan var 8:00 nu, och rullade iväg med mig till operationssalen. Det var ett bord och rediga lampor i taket. De hade lite svårt att hitta någonstans att sticka nålen, men efter några försök gick det. Fick ordentligt med smärtstillande direkt i kroppen och sen var det bara att andras in gasen och somna.
Operationsdagen, 16 september 2010
7 timmar senare började jag bli medveten om min omvärld. Operationen hade tagit 5 timmar. Först kände jag ingenting. Lite senare kom smärtan krypande. Fick morfin när jag bad om det men smärtan fanns alltid där. Jag hade en kylmask på mig som skulle få ner svullnaden, den var rätt skön. De hade satt fast en plastskena i överkäken som skulle hålla saker på plats bättre, den känns stor och jobbig, och min läkare hade sagt att jag kanske behövde ha den i 4 veckor. Jag hade svalt en del blod under operationen och lyckades till slut spy upp det, blod får en att må väldigt illa. Mamma kom senare på kvällen och satt bredvid mig och tog lite kort på mitt nya ansikte. Under natten blev det inte så mycket sömn. Mitt blodtryck tog automatiskt en gång i timmen och väckte mig, sen var min sänggranne väldigt orolig och förvirrad och skulle ringa till sina barnbarn hela tiden medan sköterska försökte förklara att det var mitt i natten.
På morgonen blev jag i vägrullad till ögonavdelningen (för att det inte fanns någon käkavdelningen) och där fick jag mitt eget rum med tv, vilket var väldigt skönt. Men den dagen var inte så rolig, var väldigt svullen och hade ont. Fick inte längre morfin utan tabletter, vilket inte hjälpte så mycket. Jag tyckte redan mig se förändringar i ansiktet, trots svullnade. Men jag kände mig mest ensam och ledsen, vill bara komma hem, vilket jag skulle få göra dagen efter. Mamma kom igen på kvällen med datorn så att jag fick komma in på internet och kolla runt.
Dagen efter på morgonen fick jag åka hem och duscha och vara i mitt eget rum. Det gjorde ont, speciellt i överkäken, där de största ingreppet hade varit.
3 dagar efter operationen och jag gick ut på en promenad. Känns som om att svullnaden hade gått ner lite mer. Fast jag var mest hungrig, blir inte så mätt på den flytande maten som är det som gäller nu. Efter 5 dagar var det dags att åka till tandläkaren igen för att se så att gick som det skulle. Det var inte min tandläkare utan hans kollega som tog emot mig, tur för mig för han var lite mer våghalsig och tog bort min plastskena med en gång. Det blev jag väldigt nöjd med, den var lite svår att hålla ren. Han sa även att allt såg bra ut, vilken var en lättnad. Jag fick en ny tid en vecka senare, och det gick bra den gången också. Det var min sista tid hos käkkirurgen, efter det var det min vanliga tandläkare som gällde.
En vecka efter operationen, 23 september
1 oktober
Veckorna rullade på, efter vecka 3 hade jag nästan inte ont längre och svullnaden hade gått ner rejält. Efter 6 veckor var min sjukskrivning slut och jag började jobba igen, vilket gick bra.
19 november, ca 2 månader efter operationen.
Jag hade fått höra av min tandläkare att tandställningen skulle sitta kvar 6 månader operationen (själva läketidsperioden) men i slutet av november sa hon att allt såg så bra ut att vi kunde ta bort den den 14 januari, två månader i förtid. Jag blev så glad, och chockad. Det har ju varit en sådan lång process att det känns konstigt att den snart skulle vara över.
Ingen tandställning!!!
I mars 2011 hade jag ett möte med min käkkirurg och en sista röntgen för att se så allt hade läkt som det skulle, vilket det hade gjort.
Nu är det maj 2011 och jag har fortfarande en tandställning kvar, men det är mycket liten och jag kan ta ut den själv, vilket är väldigt skönt. Ska förmodligen ha den fram till hösten, men efter det borde jag vara tandställningsfri.
Att tänka tillbaka på allt som har hänt känns väldigt stort, men jag är otroligt glad för att jag gjorde det och det har absolut varit värt det, hundra gånger om.
